Dan före dan före dopparedan - jag vill inte fira jul med dig!

Är lite ledsen idag. Inte riktigt varit min dag. Och morgondagen får jag ont i magen inför.

För det första skulle vi överraska den som jag ansett som min bästa vän men som varit väldigt osynlig det sista året. Nu i december fyllde hon 60 och jag försökte få kontakt för att höra om hon firade eller ej. Hon svarade aldrig. Det visade sig att hon varit till London. Och idag när vi då skulle ge en kombinerad födelsedagspresent och julklapp så hade hon "planer". Idag skulle hon jobba över och ville inte alls bära hem något. Och imorgon hade hon också planer. Och då var ju bara julafton kvar men då hade jag ju egentligen annat för mig men då måste jag ändå få tid över att åka till henne. Men jag gör det trots allt. Men det tar emot för hon verkade inte alls intresserad av att ha något med mig att göra men sa att hon var stressad.

Sedan har vi då exet... Fy fan för honom!!  I höst har jag haft hård press på honom för att få honom att städa upp sitt hem så det i alla fall ser ut som ett HEM och inte en sanitär olägenhet. Jag lovar att det verkligen är ett lämpligt namn. Flera omgångar har han varit rätt nära att lyckas och så nu i oktober var han typ ett steg ifrån och sedan gav han bara fan i att slutföra och allt förföll igen. Flera omgångar har jag sagt att vår dotter kommer inte till dig förrän du har ett hem för henne. Hon ska inte behöva leva i detta. Och det är då han gjort en liten uppryckning.

Och nu är det då jul. I år skulle han ha henne på julafton och jag juldagen. Själv fick jag inbjudan till min brorsdotter och hennes familj och fick lite dåligt samvete för min dotter som då kommer att ha en betydligt tråkigare jul med sina farföräldrar och far. Och jag har verkligen jobbat för att få honom att ta sig i kragen och ge henne den jul hon förväntar sig från honom. Och jag har varit tvungen att ge honom en tidsgräns och hela tiden har det varit "jag har migrän" "ryggskott" " jag var så trött att jag somnade på toan". Hela tiden. Varje gång. Och så gav jag då honom en allra sista tidsfrist och han skulle leverera foton på sin lägenhet igår.

Dotra själv ringde upp honom och levererade denna beska medicin: Om du inte städar och fixar till jul så kommer jag att åka med mamma på julafton och så vara med henne på juldagen. OM jag alls ska fira så är det på annandagen och då är det med farmor, farfar och farbror INTE DIG! Jag vill inte alls fira med dig om du inte lyckas.

Och jag ringde tom till honom och frågade om han verkligen har förstått allvaret i det hon sa. Jag har förstått svarade han.

Igår gick då den slutgiltiga tidsfristen ut och jag fick några foton på badrummet och en lång harang som bla innehöll: "Inga fler bilder tagna ligger i sängen med ont i ryggen"   Vad skulle jag då svara? Han räknade upp vad som fanns kvar att göra i de andra rummen och jag tog ju för givet att resten av fotona skulle komma idag. Det gjorde de inte. Så när dotra gått och lagt sig var min fråga - var fan är dina foton???

Svaret eller rättare sagt svaren var helt absurda. Förkortade haranger: Jag trodde tidsfristen var slut och att det var kört så jag gjorde inget mer. Att vi båda muntligt gett honom längre tid så hade han inte fattat. Vi hade inte sagt något, han är ingen tankeläsare. Han hade tom tackat ja till jobb nu hela julhelgen för jag hade inte godkänt hans bilder på badrummet. Och sedan hade han vilat ryggen för att orka jobba. Taxin går före dottern. Vad skulle jag säga? Ska de fira jul i badrummet?? Kort och gott det hade gått åt helvete och allt var mitt fel i slutändan.

Jag avslutade hela diskussionen med att skriva att hon kommer att bli förkrossad. Hon har suttit här och slagit in paketen till honom och skrivit rim och hoppats. Hoppats på att denna gång så har han fattat och denna gång kommer han att fixa det.

Hur i helsike ska jag berätta detta för henne dagen före julafton??!!??

Jaha nu inbillar sig idioten att han ska hämta henne efter kl 17 imorgon och sedan klä gran, slå in paket, städa, hänga upp gardinerna igen, pynta och mysa och allt ska vara klart tills julafton..

Räknade upp för honom ungefär hur lång tid allt tar var och en av uppgifterna. Och han tror fortfarande att han ska hinna....

Gav honom en allra sista chans FÖR HENNES SKULL. Tvingade honom att sjuka sig imorgon och sedan vara klar kl 11.00. Hans allra sista chans att rädda sin relation med dotra. För nu har hon själv sagt ifrån att hon inte vill.

Men som hon sa till mig - jag skulle bli överlycklig om han fixade det.

Jag framförde det till honom men inte ens det var nog för att få honom att bli klar i tid. Ingenting alls hjälper.

Jag är så färdig med honom som jag bara kan vara. Hade det inte varit för henne så skulle jag absolut inte ha någon som helst kontakt med honom. Ingen alls.

Ångest och panik

Det har ÄNTLIGEN kommit så långt med exet att hans hem ser ut som ett hem och ingen soptipp och dotra har ÄNTLIGEN fått den hjälp hon behövde med sin ADHD och tom höjt vartenda betyg utom ett. Från idel F i sexan och hemmasittare så har hon ett enda F och en del betyg har hon tom fått upp till D! Jag är så stolt!! Hon är så harmonisk man kan vara med ADHD och allt har börjat flyta på ganska bra.

MEN INTE FAN KAN DET FÅ VARA BRA

Jag har haft problem med magen och haft rejäla magknip och gick till slut till läkaren. Han skickade mig på coloscopi dvs de kör upp en slang i rumpan med en kamera mm och kollar att inget är fel i tjocktarmen. Hade fått skräckberättelser om undersökningen men det var faktiskt inte så jäkligt som jag trodde. Det var betydligt värre att rensa magen innan. Urk! Och som vårdcentralsdoktorn sa - det är en billig livförsäkring. Och det var just det som undersökningen var. De hittade två polyper som de tog bort och skickade för analys och de sa ju direkt att de ska inte växa för länge för då kan de bli cancer. Men inte trodde ju jag att det var något. Men de ville ju redan då att jag skulle komma in en gång per år för att hålla efter dem.

Men så fick jag brevsvar som sa att de hittat cancerceller i den ena polypen även om allt var borttaget så behövde jag komma in redan nu för en extra koll. Och jag flipprade ut totalt! Reptilhjärnan reagerade bara på cancer och sedan var de andra helt bortslösat. Jag var sååå glad att jag fick veta detta en dag när min dotter inte var hemma. För jag fick en sådan dödsångest och bara grät och vankade runt och hade ren panik över det beskedet. Det enda jag kunde tänka var - vem ska ta hand om min dotter!!!!????!!!

Återbesöket var jättebra det syntes ingenting där den dumma polypen suttit och allt var lugnt. De sa att det var en sådan sort som inte sprider sig om den inte suttit där väldigt länge.

Men jag är ju inte den jag är om inte jag målar fan på väggen och jag kunde bara tänka - ja det här var vad de hittade i tjocktarmen men magen är rätt mycket mer, vad finns i resten av magen??!!  Berättade om min oro för vårdcentralsdoktorn som tog min oro på allvar och tex klämde och härjade med min mage. Sedan skickade han mig till en datortomografi av buken och jag fick remissen till en mottagning som jag har en hel del att göra med i tjänsten. Och jag gjorde en riktigt fuling och ringde in en tjänst och på bara 2 veckor hade jag en undersökningstid och jag bara såg fram emot den men jag visste ju också att jag är allergisk mot kontrasten som jag skulle dricka så jag ringer mottagningen för att få allergitabletter som jag fått förut och då har allt varit ok. Men då blev det tvärstopp. De kunde/vågade inte göra undersökningen ifall jag skulle få en allvarligare reaktion. Så då blev det en remiss till Huddinge sjukhus men de kunde inte ge en snabb tid utan skickade mig till Södertälje. Och de ringer och ger mig en tid nu näst sista dagen innan semestern och jag kände att det blev för stressigt så jag sa att jag tar en tid efter min 5 veckors semester. Och läkaren hade ju sagt att det bara var en försiktighetsåtgärd. För att lugna mig.

MEN. Idag ringde han och nu hette det att han tar inget medicinskt ansvar om jag inte går nu och det sa han ett antal gånger. Han tom tyckte att jag kanske skulle vänta med min semesterresa (nu på lördag) tills jag gjort denna DT. Han var väldigt envis. Sa tom att han kunde be sina sekreterare att ringa runt för att kolla efter en tid på något annat sjukhus. Men samtidigt säger han då att till 95-99 % så är det troligen absolut ingenting.

MEN JAG HAR PANIK IGEN! Hittade han något misstänksamt när han klämde? Tror han något i alla fall? Varför är han annars så himla angelägen? De sa ju att cellförändringarna inte är en sådan sort som sprider sig. Och alla andra prover är ju bra. Men ändå. Jag är LIVRÄDD.

Och jag har bara 4 dagar på mig att göra undersökningen. Jag har inte råd att ändra min resa. Inte vill jag heller. Och hur förklara detta för min dotter utan att skrämma ihjäl henne?? Varför jag helt plötsligt gör en kovändning och inte far till landet.

Nej nej nej det får inte vara något mer nu. Jag orkar inte.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Exet

Jag har sagt upp mig som hjälpreda och sagt ifrån att sista januari skulle hans lägenhet vara välstädad. Med ett uttalat hot om att jag tar vårdnaden av honom. Sista helgen låg han däckad i migrän sa han och därför var han inte riktigt klar. Fick en vecka till men men...

Förra helgen var dotra hos honom och enligt henne var det bättre men långt ifrån välstädat. Hon hade hoppats på något liknande vårt hem. Och hon var jättebesviken.

När han lämnade av henne så hade hon sagt att hon inte ville vara hos honom mer och han svar var det mogna: ja ska hon vara som i helgen så vill jag inte ha henne hos mig.

Jag såg hennes förtvivlade tårar han fattade inget.

Och ikväll ringer han och frågar när jag tänkt ha semester för imorgon måste hans bror lämna in sin semesteransökan så de ville ha besked idag...

Och när jag sa att jag gärna tagit en vecka senare dvs från juli så slängde han ju direkt fram att han mycket väl kunde tänka sig att ta en vecka före midsommar och fem veckor och sedan kunde jag ta hans vanliga fyra. Han har fortfarande inte fattat att jag knappast får semester så sent inte när alla andra tar ledigt. Förra sommaren var det världens diskussioner utan att han någonsin fattade vad jag sa. Förstod att han hade föräldrarna som hängde på för de skulle ju minsann göra en massa saker med deras sommarstuga i år. Jag hade gärna velat ha ledigt när det var varmare men inte i slutet av sommaren. Och det lustiga är att han själv sagt att han har taxikörningar i juni men inte i juli-augusti så var är logiken.

Och jag protesterar mot att hans brors semester ska styra när jag får mina veckor med dotra.

Och hur kul är det för henne om de ska fixa en massa på kåken, hon ska alltså åter igen sitta med 4 vuxna där den yngste är 51 i en liten sommarstuga på en bergknalle med absolut ingenting att göra för henne utomhus.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Min fb-grupp

Lite positivt händer i alla fall. Min facebookgrupp som jag startade i julas har nu växt till dryga 600 medlemmar.  :-)

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Hälsoproblem

Jag har länge haft krånglig mage och på sista tiden har den ofta varit svullen och de senaste veckorna har jag kunnat få rejäla magknip efter att jag ätit. Nu i helgen har jag haft diarréer och i söndags hade jag verkligen jätteont i magen så där ont att man blir lite kallsvettig. Men jag tänkte att eftersom chefen har beordrat en hälsoundersökning av mig så kunde jag ju ta det med honom på fredag.

Men i morse blev jag livrädd plötsligt var det något som kom ut genom anus som var alldeles ljust och oömt. Trodde det var tarmen och det var vad de sa när jag kom till akuten också. Men de tog lite prover och så fick jag en undersökning. Det var något så ofarligt som en hemorrojd. Trodde att de gjorde vansinnigt ont men det är visst först när de hamnar i kläm. Men innan dess hade jag flipprat ut ordentligt med tankar som tarmar som trillar ut eller tom cancer. Skräckscenarier avlöste varandra.

Men det som inte var bra var ett av proven. Mitt socker var högt, googlade och det var så pass högt att det kan vara början till diabetes. FASA!!

Så nu har jag fått ytterligare problem..

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg