Visar inlägg från december 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Julafton x 2

I år var första gången som vi hade uppdelad jul. Jag vägrade ha det på annat sätt. Inte en chans att jag skulle vilja ha hans familj här efter förra julaftonen.Så jag förberedde mig på en ensam julafton och så skulle hon komma hem på julaftons kväll.

Dotra hade planer för hur deras julafton skulle se ut, vad de skulle bjuda på och hon planerade julklappar till alla som jag av någon anledning blev tvungen att köpa.

Exet hade lika stora planer på julbord som han tom funderade på att bjuda sin familj på. Men där försökte jag tala honom till rätta. Det är ju ingen lätt grej att fixa en julmiddag och han kan ju inte ens laga mat. Fick nog honom att tänka efter och det var tänkt att de skulle äta något på tu man hand och sedan skulle resten av gänget komma över på fika. Jag tom släpade runt honom för att han skulle köpa julklappar till dotra en vecka före jul.Fixade till önskelista till familjen. Men de köpte bara två böcker till henne... Och de är INTE några fattigpensionärer och de har bara ett barnbarn men ändå kunde de inte masa sig ut och handla julklappar förrän 22/12 och då var det bara två böcker... Och en marsipangris. Tänk att de efter alla år fortfarande inte fattar att hon avskyr marsipangodis.Jag gjorde allt jag kunde för att hon inte skulle bli besviken på sin pappa. Väl medveten om att han skulle ha stora problem att få till det.

Och det var tänkt att hon skulle sova över och dagen innan skulle de klä granen. Och sedan blev det så att hans familj skulle komma över och de skulle ha knytkalas med julmat. De skulle komma 13 och då fika och öppna klappar. Sedan efter Kalle Anka skulle de¨äta och exet tänkte fara ut och jobba så absolut senast 19 skulle hon vara hemma

Verkligheten blev att jag några minuter innan 20 får ett sms att de blivit försenade och att de börjat med julklappsutdelningen då!! Först 21.30 hade jag henne hemma. Och då vågade inte exet köra över henne utan farmor kom upp i hissen men stannade inte ens och sa god jul.

Det var nämligen så att på måndagseftermiddagen fick jag diarre, visste inte om det var magsjuka eller "bara" något jag ätit så vi kom överens om att istället för att riskera att hon ligger i magsjuka på julafton så skulle han hämta henne direkt innan jag kom hem.

Hon hade dessutom inte blivit klar med julklappsinslagningen och jag skulle egentligen ha slagit in dom på måndagskvällen men nu fick ju exet lova att han skulle göra det istället. Men icke. Han hade inte fått henne i säng på måndagskvällen. Och sedan hade hela han stannat av och inslagningen lämnade han till henne på tisdagen. Hon var dötrött och gjorde ingenting av det han ville och han fick inte heller mycket gjort. Så granen blev klädd på julaftons morgon. Klapparna var fortfarande inte inslagna när familjen kom. Han satt i mysbyxor och taxitröja och hade inte ens duschat innan de kom.

Och dotra fick en praktfull härdsmälta. Stackars unge. INGENTING blev ju som hon tänkt, hon var fruktansvärt besviken och det klarar hon inte av. Och så har vi då hennes far som är så jäkla lik henne och han fick en härdsmälta av hennes härdsmälta. Dramaqueen slängde sig i soffan och grät. Nej inte dottern - fadern. Och först på annandagen fick jag höra resten. Han hade fått ett sånt utbrott att dotra blivit livrädd och bara gallskrikit. Farmor och farfar hade fått hålla honom tillbaka. Och de hade tvingat ut honom ur sovrummet där sedan farmor fick försöka trösta dottern.

Jag fick ett flertal sms: Tex undrade jag var hennes julklappar till mig var, de han skulle ha köpt, och fick till svar att de skulle jag få på söndagen. Kanske barnsligt men jag vill faktiskt ha mina ev julklappar på julaftonen inte flera dagar efteråt. Han bombaderade mig med sms och när jag svarade fick jag till slut detta: Sluta för fan att skicka meddelanden!!!!!!!!!!!!!! Jag kör natt för att kompensera för tisdagen när M**** var med mig! Jag behöver pengarna! Om jag vore konspiratoriskt lagd, vilket jag inte är, skulle jag lätt kunnat tro att du "ville" sabba min FÖRSTA jul här med M***** efter att du flyttat. Hoppas att det inte är så. För det vore djävulskt elakt. Sabba för mig för att  allt ska vara bättre hos dig. OBS! DET TROR/HOPPAS JAG INTE.

VA??  För det första vad i helsike skulle jag ha gjort för att sabba? Helgarderat oss för att hon (och resten av hans jävla familj) inte skulle drabbas av en ev magsjuka???  Eller var det när jag försökte hjälpa honom med råd?  Och exakt vad skulle jag ha gjort för att min jul skulle vara bättre???

Jag har gjort precis som vanligt, bakat, lagat mat, slagit in klappar, julstädat, pyntat. Är det FEL??? Ska jag låta bli det bara för att hans misslyckade jul ska se bättre ut?

Och OBS DET TROR/HOPPAS JAG INTE.  Nähädu...

Han fick ett svar som började med Hur jävla snedvriden i huvudet är du????????????  Och efter att ha talat om att jag verkligen inte gjort något av det han tror så sa jag åt honom att växa upp och ta ansvar för det han gör och inte skylla allt på alla andra. Och att detta var sista gången jag försöker hjälpa honom någonsin.

Och första julen hemma hos honom. Ja det skulle ha varit delade jular redan för två jular sedan men HAN ville ju inte.

Vår julafton blev sedan lugn och skön. Vi åt vår julmat och hon fullständigt slukade den. De hade visst bara kört färdiglagat. Och hon fick betydligt fler klappar av mig än av hela hans familj tillsammans. Det var ju inte så jag trott att det skulle bli.

Men när annandagens kom och det var dags för hans helg ville hon inte åka dit. DÅ fick jag veta om hans utbrott. Det blev ett långt samtal med honom innan vi kunde lösa problemet. Hon skulle ha med sin mobil bredvid sängen och jag skulle ha min igång. Kändes det inte bra skulle hon ringa och jag hämta henne direkt. Om så mitt i natten. Jag känner inte särskilt bra för mig heller. Det har gått alldeles för långt när hans föräldrar måste hålla fast honom.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Snart är det slut

Sitter här igen precis som alla andra nyårsaftnar. Ensam om man bortser från en sovande dotter.

Vet inte ens vem som skulle ha henne det här nyåret och exet har inte ens undrat. Han vill nog egentligen inte ha henne där utan vill bara vara ute och köra sin taxi. Och i år har det inte ens varit snack om att hon skulle vara hos farmor och farfar. Tom dom har resignerat verkar det som. Så här sitter jag. Igen. Hennes ADHD gör det omöjligt att ens tänka att åka till någon för då skulle alla andra ungar vara uppe och hon med och OM hon klarade hela kvällen utan att få ett mega-utbrott så skulle det vara ett rent helvete hela nyårsdagen. Men risken skulle vara redan när man skulle hem, då om inte förr skulle hon känna hur trött hon var och risken var att man skulle stått i garaget med en skrikande 12-åring.

Visst jag är ingen festprisse direkt men nog skulle det ha varit kul med sällskap här i soffan.

Nu blir jag istället sittande här med mina tankar på vad som varit och farit och vad som väntar. Och det känns som vanligt vemodigt. Och lite tungt. Det har varit ett tungt år 2014.

De stora händelserna var ju egentligen före förra nyåret när jag blev dumpad av min gubbe. 20/11.. Sedan var det månader med både undran, sorg och ibland även lättnad. Visste ju inte vad som hänt och hade svårt att hitta ett riktigt avslut pga det. Sedan kom våren och sommaren och vi träffades igen och det kändes väldigt märkligt. Att gå från att vara ett par till att försöka hitta tillbaka till vänskapen vi hade innan.

Och så då jättesmällen Orvar i juli när jag till slut fick veta att han hade varit otrogen i 3 månader innan han behagade dumpa mig. Hela mitt halvdana självförtroende rasade till småskärvor. Hade ingen stolthet kvar. Visade verkligen hur illa han gjort mig. Och fick väldigt motsägelsefulla tecken tillbaka. Och på något sätt tror jag att hans känslor inte var så heldöda för mig som jag trott. Men men, det finns ingen väg tillbaka. Jag måste bara försöka lappa ihop det som så totalt mosats och gå vidare och försöka leva med det faktum att jag nog aldrig kommer att å veta vad som egentligen hänt. Stämmer det hon sa att de bedragit mig i 3 månader. Eller hans där han totalt förnekade att han varit otrogen och sa att det hänt efteråt. Och att vi förmodligen varit ett par om han istället för att tro en massa saker hade frågat mig hur allt egentligen var. Nå han har bränt sina broar. Men jag hade trots allt velat veta vad som var sant.

Sedan har det ju varit chefen som när han återkom efter 10 månaders sjukskrivning måste försöka hugga huvudet av mig. Och informera mig att jag inte passar för mitt jobb och att jag borde söka jobb någon annanstans. Allt bara för att jag haft några sjukdagar och för att jag varit med min dotter till BUP. Resultat av detta var att jag härsknade till och började söka jobb. Och hämngirigt tänka att jag minsann inte kommer att skriva ner allt jag kan och gör på jobbet. För som det är nu finns just ingenting nerskrivet och jag tänker inte anstränga mig alltför mycket för att göra det heller.

Men så blev han själv sjuk igen och jag blev kvar för jag trivs ju med mina arbetsuppgifter och jag trivs med de andra på jobbet. Jättebra tom. Men nu är det snack om att han ska komma tillbaka efter helgerna så vi får väl se. Inte ens hans fru tror att han klarar det, hon bad mig att boka in patienter för den första veckan och inte längre. Så vi får se.

Min dotter var på ytterligare en utredning och det visade sig att hon har "bara" ADHD men en ADHD med betoning på koncentrationsproblemen.

Och det visade sig i betygen-så gott som idel F.

Dessutom verkar hon vara på väg in i puberteten. Jag har fått heta kärring flera gånger redan men samtidigt har hon haft ett enormt behov av min närhet och bekräftelse från mig. Det sista kan tyvärr komma från att jag totalt kroknade efter flera veckors ideliga utbrott och problem. Hade börjat få blåmärken av alla hennes slag och sparkar och jag är inte den som får blåmärken lätt. Men hon pucklar på mig hej vilt med knytnävarna. Och jag var slut totalt SLUT och tog telefonen och ringde exet och sa att nu får du fan ta hand om henne jag ORKAR INTE MER.  Han fattade inte då men jag TROR att han har fattat nu.

För han har fått komma och se henne när hon fått en av de härdsmältor som jag får hantera gång på gång på gång för att hon är för trött, för pressad från skolan, för stressad.. Det slutade med att hon låg med ytterkläderna på hallgolvet och vrålade. Vi fick helt enkelt mer eller mindre slita av henne ytterkläderna och släpa henne in i sitt rum. Men hon vrålade så jag var tvungen att i alla fall lätt hålla handen för hennes mun. Ja jag vet det låter hemskt men jag har ju grannar också och hon har röstresurser. Hon bet mig i handen och skulle inte släppa. Det var inte en av hennes bästa dagar..

När exet gick så sa han: nu förstår jag..  Och han skulle prata med sina föräldrar som inte heller fattar hur det är . Var sedan kritiska mot mig och tyck att jag är världens hemskaste. De hör ju bara hennes klagomål och frågar ALDRIG hur det egentligen är.

Men hösten i synnerhet har varit tuff på alla sätt och vis.

Och julen - den får bli ett eget inlägg. Den var inte riktigt vad jag tänkt mig. Men kanske samtidigt inte så illa som jag trott.

Så nu har vi snart 2015 här. Ja inte kan det väl bli värre ändå? 

Så Gott slut och förhoppningsvis Gott Nytt. Om det är någon som läser detta..