Visar inlägg från februari 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Utmattad

Jag är så ända in i benmärgen slut. Så utmattad. Så totalt dränerad på all ork.

Förstår fullständigt att det är så måna i min sits som går in i väggen. -

0 kommentarer | Skriv en kommentar

De förbjudna orden

Jag säger dem nu, de ord man aldrig får säga eller ens tänka - jag vill inte ha min dotter!

Jag borde ha fattat att det inte var meningen att vi skulle få barn när vi fick problem. Borde ha låtit det vara, skiljt mig och om lyckan varit god hittat någon alldeles vanlig man. Borde inte ha kämpat att bli med barn som jag gjorde. Borde inte.

Där är de förbjudna orden. De man som förälder inte ens får tänka.

Missförstå mig inte - jag skulle ALDRIG ens säga det så min dotter hör det.

Jag har inte ens sagt dem högt någonsin, bara här..

Men det är så utmattande att ha ett barn med ADHD. De är så oberäkneliga, ena dagens funkar en viss sak men nästa är det stört omöjligt. Ena minuten är de tvärarga, nästa skrattar de. Det är en jäkla berg och dalbana. Som inte är rolig bara lämnar en illamående.

Det är frustrerande att hela tiden måsta kämpa för barnets rättigheter i samhället. Irriterande med "förståsigpåares" goda kommentarer - du måste sätta gränser, du måste vara hårdare, du måste dittan och dattan. De har INTE EN JÄVLA ANING OM HUR DET ÄR. Det förstår man inte förrän man sitter i skiten.

Det är hjärtskärande att se hur jobbigt hon har det. Och hur jävlig jag än tycker att hon är och hur illa jag stundtals tycker om henne så vet jag ju att det är ren ångest som får henne att bli så här. Hon kan inte hantera omgivningens krav på sig. Hon är inte som alla andra och kan inte ändra sig så hon blir som alla andra. Men ibland undrar jag om ungen blivit galen. Idag kollade tom hennes far efter om det finns någon psykjour för barn.

Jag hatar att se hur hon lider. Hatar att hennes lidande får mig att bli fullständigt blåslagen. Kanske lyckas jag sätta in en bild här så ni själva får se hur illa det är med mina armar.

Jag kämpade för att få ett barn som jag därmed utsätter för plågan att existera.

Efter ikväll så vill jag inte ha henne här. Försökte få henne härifrån och till farmor och farfar men det lyckades inte. Men exet skulle höra om hon skulle kunna vara hos farmor och farfar till fredag kväll när hon ändå ska till sin pappa. Jag hoppas det. Vi måste komma från varandra.

När det var som värst satt jag bara och grät.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Jag håller på att bryta ihop

Jag håller på att bryta ihop. Dottern har slagit mig och vrålat sedan 19 och nästan hela tiden till midnatt. Allt började med att hon surnade till för något hon inte ens borde blivit sur av och galopperade från matbordet. När jag efter en stund sa åt henne att antingen kommer du och äter eller så bortstar du tänderna och går och lägger dig direkt så brakade helvetet löst igen.

En granne har redan varit och ringt på och sagt att nu får det räcka. Hon har vrålat och bråkat varje morgon och varje kväll och ibland mitt i natten. Jag förstår verkligen mina grannar. Jag gör det. Håller själv på att bli vansinnig på henne och då är det min dotter.. Sa som det var att jag ringt efter hennes far så han ska ta henne härifrån och det tyckte grannen var en bra idé. Men grannens besök fick i alla fall dottern att sluta slå mig en 15 minuter.

Ikväll väntade jag bara på att störningsjouren skulle ringa på. Hon tystnade inte. Hon misshandlade mig så att hennes pappa måste komma hit för att rädda mig. Mina underarmar är blå, röda, gröna - blåmärkenas hela färgskala från de senaste veckorna. Många nya märken idag. Men hon vrålar "hjälp hjälp ring polisen" när HON pucklar på MIG.

Har tagit kontakt med BUP och har en psykologtid i mars. Dit är en hel evighet. Det är för hennes tvångssyndrom med tvättande av händer och kropp hela tiden. Bara i kväll har hon ställt sig i duschen FEM gånger bara sedan jag kom hem. FEM GÅNGER!!! Det är helt galet! Det hon inte vet är att vi även kommer att ta det här med hennes utåtagerande hemma.

Hennes pappa försökte få henne till farmor och farfar ikväll, dom som tror att jag är boven i dramat. Att det är jag som är elak och slår. Farfar ringde upp och ungen skrek i andra änden av lägenheten och jag höjde rösten EN ANING bara så mycket att det inte skulle störa grannen men hon skulle höra och sa bara TYST. Genast började då farfar att ge mig skulden det hörde jag på exets svar: Nej det här är på allvar, hon har flipprat ut ordentligt. För en gångs skull ställer sig exet på min sida. Han tog bilder på mina armar och alla blåmärken och han tom filmade hur hon skrek och härjade. Nu ska de få se hur det EGENTLIGEN är med deras barnbarn.

Det slutade med att ungen var så slut att hon vägrade gå härifrån. Nu sover hon förhoppningsvis och har lovat sin far att absolut inte gå ut ur sitt rum imorgon förrän jag har gått till jobbet.

Men tom han gick härifrån med löftet att ha mobilen bredvid sig och kläderna lättillgängliga så han ska kunna komma hit fort om hon börjar igen.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Orkar inte mer!

Idag mailade jag BUP och berättade precis hur det är med hennes galopperande bacillskräck, våldsamma utbrott och skolk.

Jag orkar inte längre försöka själv. Hon blir allt värre. Har ju inget riktigt stöd någonstans. Måste få hjälp att hantera henne. Måste få hjälp att reda ut vad som är så fel med henne.

Riskerar att förlora henne. I alla all om de inte har förståelse för att hon ljuger som en häst travar. Får bara försöka tro att de är så proffsiga att de kan sånt här.

 För hon står ju och säger att jag slår henne när hon inte har ett enda märke på sin kropp och jag står med världens blåmärken efter knytnävsslag och bett. 

Hon har stått och skrikigt i badrummet: hjälp hjälp mamma har blivit galen, mamma har låst in mig!! Sanningen var att jag stängde toadörren när hon satt och sket. Finns inte ens en nyckel i dörren så jag kan inte låsa. Men hennes bacillskräck gör att hon inte kan ta i dörrhandtaget trots att ingen tagit tag i dörrhandtaget utan att tvätta händerna innan.

Bacillskräcken gör att om något klädesplagg hamnar på ett annars rent golv kan hon inte använda det. Ibland är det så illa att om jag tar i hennes handduk för att ge den till henne så kan hon inte använda den för jag är äcklig.. Det har gått så långt att hon oftast inte ens kan kramas för jag är äcklig. Allt är äckligt.

Hon påstår att jag slår henne när jag värjer mig för hennes slag genom att sätta upp armarna. När hon dammar in knytnävarna i mitt skelett så känns det uppenbarligen men då är det jag som slår henne. Men häromdagen sa hon i misstag till sin far: jag slog mig när jag slog mamma...nej nej jag menar att hon slog mig...

Hur många gånger har jag inte stått på dörrmattan (innanför vår papperstunna ytterdörr) och rabblat: lugna dig nu, sluta skrik, lugna dig nu... Med förhoppningen att grannarna ska höra min röst precis innanför och att hon är längre in i lägenheten skrikandes: aj aj slå mig inte..

Det är sååå kul att vara mamma till ett ADHD-barn... Någon som vill byta plats med mig??

Jag förstår ju konsekvenserna av det hon skriker, jag fasar för att någon ska tro henne, men hon förstår inte vad som kan hända. När jag försöker säga det till henne så säger hon att ja då får de väl göra det då. Hon tycks tro att det är att någon typ tar henne ut härifrån och skjutsar till pappa.. Och ju mer störd jag blir på sånt skrikande desto roligare är det ju att skrika så.

Den sista tiden har tagit ut sin rätt. Jag känner mig alldeles utlakad, utmattad, slut till kropp och själ. Varenda kväll somnar jag så fort jag sätter mig i TV-fåtöljen. Och sedan vaknar jag och har svårt att somna om i sängen.

Men nu MÅSTE hon få hjälp. Är uppe i cirka 70 % frånvaro den här terminen..

Helg och natt från helvetet

I fredags började det.. Skulle vara barnfri men hela veckans stress hade satt sig i nacken och jag fick världens värk och spänningshuvudvärk. I fredags kom jag hem helt slut och ville bara ta min vetekudde och däcka men tji fick jag. Exet hade ju inte hämtat dottern fast klockan var ca 18 och han slutade 3 timmar innan.  "ja men hon var ju inte klar, hon skulle bara klä på sig, jag väntade"  Jävla fåne!!! Han ville inte ha henne hem pga alla konflikter som är VARJE dag och flera gånger/dag, det var så uppenbart.

Så han kom någonstans vid 18.30 när hon fortfarande då inte fått någon mat (och när hon är hemma äter hon jättedåligt så hon var ju döhungrig vid den tiden) och det tog 1,5 timmes tjafsande innan jag fick ut dem genom dörren.

Då hade jag redan fått så ont att jag spytt.. Så fortsatte hela helgen. Igår kväll var hon lugn och jag fick henne i säng.

Men i natt... Ikväll var hon riktigt gullig och normal. Gick och lade sig utan tjafsande och var för en gångs skull kramig. MEN.. Vid midnatt väcker hon mig i TV-fåtöljen när hon kliver upp och går på toa och jag känner ju ganska omgående att dit behöver jag också snabbt. Men nej. Hon drog ut på torkandet i all oändlighet och när jag kommer dit och har KRIS då säger hon bara att nej hon ska INTE torka sig. Jag vädjar, ger order, försöker resonera, vädjar, ger tidsbegränsning men INGENTING hjälper. Hon bara sitter där och skriker mitt i natten..Till slut när hon för länge sedan måste ha självtorkat säger jag att om du inte flyttar på dig kommer jag att knuffa bort dig.

Hon blir mer ilsken och NEJ hon skulle inte flytta på sig. Valet står mellan att knuffa bort henne eller göra ner mig - hon åkte bort från toan. Då tar hon toapappret och slänger in i duschen medan hon själv går in och ska tvätta snippan istället. Där står hon sedan länge och väl och skriker att jag är en bitch och dum i huvudet. Hon skiter fullständigt i att jag säger åt henne att hon stör alla grannar. Hur långt hon hördes mitt i natten vågar jag inte ens tänka på. Hon skriker bara högre. Och tvättar sig gör hon inte heller för jag är inte tyst... Hon står där med vattnet skvalande i säkert en halvtimme medan jag sitter och väntar på att hon ska komma med toapapper. Hon vägrar..

Folk bankade i väggarna men hon sket i det.

Istället tar hon duschen och spolar kallvatten över mig där jag sitter med kläderna på.

Så fortsatte det och fortsatte. Klockar var efter 00.40 innan jag fick henne i säng igen.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg