Visar inlägg från december 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Lejon alltid lejon

Jag är född i augusti och lejon men oftast är jag inte ett riktigt typiskt lejon ni vet det där med "allt ljus på mig". Avskyr att vara i centrum av folks uppmärksamhet när jag är i ett sällskap.

Men ibland är jag helt och fullt ett lejon.

Som med min illgröna bil. Hade det inte blivit det så hade det blivit en röd. Inget svart vitt eller grått nu när jag kör själv. Det är inget flådigt märke men den är illgrön. Uppkäftigt illgrön.

Jag må ha ont lite överallt och har fått ge mig och köpa en "dramaten" som visserligen är suverän men aldrig i livet att jag skulle köpa någon "tantfärg" min är röd.

Och med den här bloggen. Har bloggat på andra håll där man ser om någon är inne och läser och gottat mig åt antalet läsare.

Och så har jag just startat en grupp på Facebook. Jag var med i en grupp Du vet att du är från...  och den var levande och rolig att följa ända tills grundaren dog. Sedan tog andra admin över och då används delete-knappen så otroligt mycket att sidan håller på att dö.

Det heter att reklam inte ska få förekomma men när det är admin själv som lägger in så är det okej. Sidan är för gamla minnen och det är grunden till att en massa inlägg raderas. Men det är inte alltid så för ibland får inlägg stanna. Men nåde den som skriver något om affärsutbud i centrum eller bortsprungna katter. Inte ens vädjan att tänka på djuren och inte skjuta raketer annat än nyårsnatten får vara kvar.

Det är speciellt en admin Matias som är hemsk. En liten diktator. Det är hans regler som gäller och de är som sagt var inte rättvisa eller tydliga. Den som kommer på kant med honom är inte värd mycket. Ifrågasätt inget. Jag har gjort det. Frågat varför raderades det eller det?

Och jag sa ifrån när han var minst sagt spydig i sina kommentarer när en tråd inte var i hans smak. Vi diskuterade utbudet av butiker och skämtade om att vi fått tre optiker i vårt relativt lilla centrum. Vi höll en god ton men det gjorde inte han och han påstod tom att vi var upprörda. Till slut ledsnade jag och svarade ungefär att den enda som är upprörd är han. Och ta det lite lugnare. Och låt oss diskutera utbudet i lugn och ro och avslutade med en smiley.

Den kommentaren hängde han ut med orden - ska jag vara tvungen att ta detta? Hur kan man vara så otrevlig. Och lite annat skit. Han tog bort hela tråden men behöll min kommentar så folk läste bara den och så var ju jag inte mycket värd. Inte för att han skrev mitt namn men ändå. Men jag är inte den så jag la in ett svar och skrev att det var min kommentar och gav hela bakgrunden. Lugnt och sakligt. Men konstaterade också att det var ju inte lätt för mig att bevisa eftersom tråden var borta. Inom 5 min var allt tillbaka.. som om det skulle göra hans sak bättre.. Mitt svar fick mer gillanden än hans inlägg.

Och igår var det mer än tydligt att folk inte gillar honom eller sättet som den sidan sköts på kritiken var enorm och jag slängde fram en tanke jag haft ett tag - kanske jag startar en ny grupp. Några tyckte att jag skulle och i natt satt jag sedan och skapade sidan Vårt Eget ....

Lade in de bilder jag har och på långt mindre än ett dygn har antalet medlemmar växt till över 150 st. Och jag är skitnöjd.

Men diktatorn på den andra sidan som hela tiden hänvisar inlägg han inte gillar har tagit bort mitt tips om min grupp men jag skrev igen och ifrågasatte varför det togs bort och sedan har det fått vara kvar i några timmar och som sagt var folk trillar in hela tiden. Andra som är kritiska till hans sätt och som vill kunna skriva och lägga in bilder utan att någon admin raderar dem för att admin inte tycker att det är intressant...

Och tar han bort mitt tips så lägger jag in det igen.

Men lejonet i mig spinner nöjt när jag ser uppmärksamheten som min grupp får.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Annorlunda jul

Den här julen blev väldigt kort. Bara en enda dag fick jag med dotra. Julafton. Juldagen var hennes julafton med pappa. Och annandag jul och söndag är hans helg.

Men jag får ju i alla fall vila.

Och jag tog en extra dag ledigt så jag var hemma 23/12. Men min rygg pajjade. Städningen tog ut sin rätt. Kände av det både måndag och tisdag men när jag skulle upp på onsdagen gjorde det ONT. Kunde knappt röra mig.

Men allt går att lösa. Allt som var för långt ner fick dotra plocka  och hon hjälpte till med Janssons frestelse osv. Så vi fick ihop julmiddag och allt annat med.

Men det är en tradition som var lite knepig. Ända sedan hon var 2-3 har hon fått några julklappar på morgonen. Från Tomten. Resten var från oss men  de var från Tomten. Först låg de i en julstrumpa men sedan några år har hon en liten en meters plastgran i sitt rum och får dem under den.

Okej Tomten är ju inte aktuell längre men ändå. Julaftonen blir lite kortare då. Och även i år hade jag några. Men hon är väldigt lättväckt och jag hade väldigt ont i ryggen och pappret prasslade väldigt mycket. Och jag vet faktiskt inte hur jag lyckades komma ner med julklapparna utan att väcka henne. Eller bli stående dubbelvikt  :-D

Men det gick det också.

Och juldagen så for hon till pappa.

Och jag fick fixa julmiddag för en. Inte kul. Trist. Kändes onödigt först men sedan dukade jag upp lite fint i alla fall. Det var ju ändå juldagen.

Men idag har jag inte ens fixat middag än.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Makaber julklapp - Att tänka ADHD-annorlunda

Pga hans bristande förmåga att arbeta efter ett schema så blev ju julklappsinköpen lidande. De gav sig ut i tisdags och han schabblade ju bort tiden och de hade enligt henne bara en liten stund på sig så de han in på bara någon affär. Och det märktes. Det syntes att det var "nödfallsinköp".

Men jag blev riktigt riktigt illa berörd av ett par av julklapparna. Jag VET att hon inte tänkte som mig och jag VET att hon tyckte att det var en bra sak. MEN han borde ha fattat och han borde avstyrt det hela. Men han såg bara förvånad ut när jag sa till honom att jag faktiskt för första gången någonsin tagit illa upp av en julklapp.

Jag fick GRAVLJUS och marschaller till graven! Hon tänkte att då slipper jag köpa. Hon tänkte att jag behöver det för vi ska till mormors grav.

Jag tyckte bara att det var obehagligt och jobbigt.

Han fattade noll...

Dessutom hade han ju varit så väldigt intresserad av ett belopp som vi skulle hålla oss till..  Jag var uppe i 350 men då var det VETTIGA julklappar som tex en brandsläckare.

Han kom i bästa fall upp i 100 kr.

Det sved också lite. Inte för att jag är den som går efter belopp annars men när han hade frågat så trodde jag att vi bägge skulle gå på den summan.

Men ibland slår det där att de inte tänker och reagerar på samma sätt med sitt ADHD-tänk igenom. Och slår hårt.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Jag gjorde det igen

Jag som definitivt sagt upp mig som exet "livräddare" var igen till honom och städade. Medan jag svor fula fula ramsor och alltemellanåt hotade att klappa till honom om han sa ett till fel ord..

Jag gjorde världens schema för honom att arbeta efter för att styra upp hans städande och förberedelser till jul. Hade han följt det hade han haft HELA lägenheten städad och bra städad. Och allt klart för jul utan större stress.

OM han gjort det...

Jag gav honom det för länge sedan, om det var i början av november eller tom oktober vet jag inte. Men han hade gott om tid på sig. Tid han visserligen väl behövde för att ta hand om råttbot/misären men ändå.

OM han följt det...

Han ljög mig rätt upp i synen och sa att han städade men jag har varit tillsammans med honom så länge att jag mer än väl hör när han ljuger men inte ens jag trodde innerst inne att han skulle ligga så katastrofalt illa till när det började närma sig jul.

Två helger före jul var jag upp och han var förberedd på att jag skulle komma och påstod att han städat.. Och ja med tanke på vad jag såg i somras så jo nog hade LITE plockats undan men FY FAN vad det såg ut hos honom.  Jag skulle bara lämna dotra för att själv fara hem och julstäda när jag hade barnfri helg.

Jag bara insåg att inte ens med hjälp av sin familj skulle han greja detta. I synnerhet som INGEN av dem är särskilt kapabel att städa... Farfar hade nog varit dit och varit arbetsledare medan han gått omkring och suckat.. Men det hade ju inte gjort så stor nytta.

Stannade den fredagen och drog igång städ-turbon. Och på 2.5 timme lyckades jag skura diskbänken (två skursvampar slets ut bara på diskbänken den var ÄCKLIG), torka köksskåp och börja röja av resten av köket. Kom så långt att jag lyckades få fram köksbord och stolar och en hel del av golvet. Slutade räkna vid 15:de soppåsen som jag skickade ut honom med. Han fyllde bilen med pantflaskor. Vet inte hur många stora kassar med pappersåtervinning som jag skickade ut honom med.

Sedan var jag förbannad och slut. Skällde ut honom efter noter och hoppades att han skulle fatta och jobba.

Det gjorde han inte...

Eller han gjorde LITE men förra söndagen var jag till honom och kollade läget. Han var inte ens i närheten av klar. Började röja hall och vardagsrum. I vardagsrummet hittade jag kassar med livsmedel som han handlat men aldrig satt in i skåpen. Hittade tom julknäcke från förra julen. Mycket var ju bara att kasta. Det var så mycket sopor och så förbannat skitigt. Men när jag gick var vardagsrummet i alla fall i någorlunda acceptabelt skick. Kvar var golven.

Sovrummet var bara att glömma.

När jag kom hem mötte dotra mig i dörren med en orolig blick - hur var det?? När jag svarade att jag TROR att jag räddat deras jul så sken hon upp hela ungen och jag var väldens bästa. Och hon jublade när hon hörde att jag fått fram hennes hylla med hennes prylar. Den har hon inte kommit åt på mycket länge.

NEJ jag kommer inte att göra om detta. Och NEJ jag gjorde det definitivt inte för hans skulle utan enbart för min dotters skull. Hon har sagt ifrån att hon skulle ställa till ett helsikes liv om han inte städade och fixade jul. Och hon pratade tom om när jag får ensam vårdnad. Hon börjar säga ifrån.

Men jag vet också att hon älskar sin pappa och behöver honom. Hurdan han än är och DÄRFÖR gjorde jag detta. För att HON inte skulle må sämre. För att jag skulle slippa ta hand om resterna igen.

Och jag var helt ärligt orolig att hon skulle ställa till ett sånt liv att hon skulle ta livet av någon av hans föräldrar de är ju runt 80 bägge två.

Och han har nog äntligen fattat att allt hänger på honom.

Kanske.

Men jag har gjort mitt

 

 

Och hans föräldrar skickade över en julkaktus till mig...

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Inte bara F

Har ju allteftersom den här terminen gått fått dotra att gå mer och mer till skolan och det är ju en prestation efter att hon var hemmasittare hela förra terminen.

Hon börjar också finna sig allt mer tillrätta i klassen. Har tom kul med ett par av killarna. Tjejerna har lite svårare problem, autism misstänker jag. Knepigare att bli vän med. Dessutom har de tom mer frånvaro än min dotter.

Och betygen var inte idel F den här terminen. Hon fick tom ett D! Som jag sa till henne - tänk vilka betyg du skulle ha haft om du gått alla lektioner!

Nu äntligen får hon chansen att visa att hon kan. Att hon är smart. För att få D och E i betyg är en ren jävla prestation. Förra terminen gick hon inte alls. Betyget innan dess var katastrof. Och efter alla de första åren då hon absolut inte fick det stöd och hjälp hon behövt... Att då i sjuan på en enda termin där hon varit väldigt mycket frånvarande HÖJA betyg till både E och D ..

Min unge kan. Min unge ÄR smart. Men hon har ett funktionshinder.

Men hon växer hela tiden nu. Jag kan bara hålla tummarna och peppa.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg