I fredags hade vi första mötet med mellanvården. Och inte bara dom. Där var socionomen från BUP, läkaren från BUP (hon som smilar upp sig och är så tyst och försynt när andra hör men otrevlig i telefon) psykologen som utreder tvångssyndromet (som hon har) och sedan dessutom de två från mellanvården (psykolog och socionom). Kändes som lite grillning och de var osäkra på var de ska börja för att allt går in i varandra.

Och jag tyckte det var döjobbigt fast det är jag som dragit igång det hela. Jag vet ju inte vad hon ska kläcka ur sig inför dem och jag kan ju se mardrömskonsekvenserna av allt. Men å andra sidan kan jag ju inte ha en unge som mår så här dåligt heller.

Det drar igång direkt. Imorgon ska de komma hem till oss så jag har städat hela lördagen för att de ska se bra ut. I alla fall hyfsat.

Men vi ska träffas ett antal gånger.

Nervöst