Jag som definitivt sagt upp mig som exet "livräddare" var igen till honom och städade. Medan jag svor fula fula ramsor och alltemellanåt hotade att klappa till honom om han sa ett till fel ord..

Jag gjorde världens schema för honom att arbeta efter för att styra upp hans städande och förberedelser till jul. Hade han följt det hade han haft HELA lägenheten städad och bra städad. Och allt klart för jul utan större stress.

OM han gjort det...

Jag gav honom det för länge sedan, om det var i början av november eller tom oktober vet jag inte. Men han hade gott om tid på sig. Tid han visserligen väl behövde för att ta hand om råttbot/misären men ändå.

OM han följt det...

Han ljög mig rätt upp i synen och sa att han städade men jag har varit tillsammans med honom så länge att jag mer än väl hör när han ljuger men inte ens jag trodde innerst inne att han skulle ligga så katastrofalt illa till när det började närma sig jul.

Två helger före jul var jag upp och han var förberedd på att jag skulle komma och påstod att han städat.. Och ja med tanke på vad jag såg i somras så jo nog hade LITE plockats undan men FY FAN vad det såg ut hos honom.  Jag skulle bara lämna dotra för att själv fara hem och julstäda när jag hade barnfri helg.

Jag bara insåg att inte ens med hjälp av sin familj skulle han greja detta. I synnerhet som INGEN av dem är särskilt kapabel att städa... Farfar hade nog varit dit och varit arbetsledare medan han gått omkring och suckat.. Men det hade ju inte gjort så stor nytta.

Stannade den fredagen och drog igång städ-turbon. Och på 2.5 timme lyckades jag skura diskbänken (två skursvampar slets ut bara på diskbänken den var ÄCKLIG), torka köksskåp och börja röja av resten av köket. Kom så långt att jag lyckades få fram köksbord och stolar och en hel del av golvet. Slutade räkna vid 15:de soppåsen som jag skickade ut honom med. Han fyllde bilen med pantflaskor. Vet inte hur många stora kassar med pappersåtervinning som jag skickade ut honom med.

Sedan var jag förbannad och slut. Skällde ut honom efter noter och hoppades att han skulle fatta och jobba.

Det gjorde han inte...

Eller han gjorde LITE men förra söndagen var jag till honom och kollade läget. Han var inte ens i närheten av klar. Började röja hall och vardagsrum. I vardagsrummet hittade jag kassar med livsmedel som han handlat men aldrig satt in i skåpen. Hittade tom julknäcke från förra julen. Mycket var ju bara att kasta. Det var så mycket sopor och så förbannat skitigt. Men när jag gick var vardagsrummet i alla fall i någorlunda acceptabelt skick. Kvar var golven.

Sovrummet var bara att glömma.

När jag kom hem mötte dotra mig i dörren med en orolig blick - hur var det?? När jag svarade att jag TROR att jag räddat deras jul så sken hon upp hela ungen och jag var väldens bästa. Och hon jublade när hon hörde att jag fått fram hennes hylla med hennes prylar. Den har hon inte kommit åt på mycket länge.

NEJ jag kommer inte att göra om detta. Och NEJ jag gjorde det definitivt inte för hans skulle utan enbart för min dotters skull. Hon har sagt ifrån att hon skulle ställa till ett helsikes liv om han inte städade och fixade jul. Och hon pratade tom om när jag får ensam vårdnad. Hon börjar säga ifrån.

Men jag vet också att hon älskar sin pappa och behöver honom. Hurdan han än är och DÄRFÖR gjorde jag detta. För att HON inte skulle må sämre. För att jag skulle slippa ta hand om resterna igen.

Och jag var helt ärligt orolig att hon skulle ställa till ett sånt liv att hon skulle ta livet av någon av hans föräldrar de är ju runt 80 bägge två.

Och han har nog äntligen fattat att allt hänger på honom.

Kanske.

Men jag har gjort mitt

 

 

Och hans föräldrar skickade över en julkaktus till mig...